Allt blev med ens så stilla

Allt blev med ens så stilla,
livet är helt förändrat.
Döden har klappat på vår dörr
och sorgen har fyllt vart rum.

Vad det är tungt att mista
den vi så högt har älskat!
Å, vilken tomhet överallt,
vår saknad är tung och svart.

Många är våra tårar,
här ibland tusen frågor.
Gud, du som ser vår djupa sorg,
vi ber dig: Var du vår tröst!

Var hos oss i vår saknad,
omslut oss med din godhet!
Gud, ta vår smärta i din hand,
så oron kan bli till frid.

Du som är trösten källa,
låt oss få tro i sorgen:
tro att vi alltid är hos dig,
vår Herre, i liv och död.